Tvivel
Många, många tårar har fällts det senaste dygnet sedan D åkte. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle ta det här så hårt. Hade jag vetat hur det skulle kännas innan så hade jag aldrig åkt. Det känns så jäkla märkligt, så surrealistiskt. D och jag har bott ihop i 5 år. Det längsta vi har varit ifrån varandra är en vecka. Jag försöker intala mig själv att fyra månader går fort. Men det gör det inte. Det känns som en evighet. Jag känner mig sjukt ensam och liten och jag vill gråta mest hela tiden.
I skolan är det "orientation week" denna veckan, typ insparksvecka. En helt jäkla meningslös, flummig vecka då vi ska "mingla" och "lära känna varandra" samtidigt som det pumpas ut hög musik ur gigantiska högtalare så man inte kan höra vad någon säger. Jag är verkligen helt emot uppstyrda, planerade "avslappnade former" av umgänge, det suger. Dessutom får jag klåda av alla otäcka "student-studenter" som bygger hela sitt liv och identitet på att "vara student". Längtar till nästa vecka när kurserna drar igång och jag får göra nåt vettigt med min tid, och få nåt annat att tänka på.
Det är så jäkla sjukt, jag lever det jag för några månader sedan var min dröm, och nu vill jag bara härifrån. Bort från detta tomma, opersonliga rum med den läskiga bruna heltäcklningsmattan. Jag vet att det här är normalt och jag vet att det troligtvis kommer att gå över. Jag vet att det här är bra för mig, jag vet att jag kommer utvecklas och jag vet, jag vet, jag vet. Jag vet allt det där, men känslan går verkligen inte att styra över. Hade ett långt (och dyrt!) samtal med Becka för en stund sedan som peppade och nu känner jag mig mycket bättre. Nu ska jag snart sova och i morgon bitti har D äntligen kommit hem så jag kan ringa honom..!
För att försöka få till en lite mer positiv avslutning på detta pessimistiska inlägg kan jag meddela att jag fick gratis pizza på universitetet idag, samt att jag invigde min fina cykel och överlevde i vänstertrafiken.
Fanny, Fanny, Fanny!
Usch vad jobbigt! Student-Studenter suger, jag håller med dig!
Har du ätit tillräckligt många solmogna Mangos undrar jag? Se till att göra ditt rum riktigt mysigt!!! Smoothies funkar ju alltid annars!
Eller skriv en bok!
Hellre dumped at the beach, I promise!!!
KRAM KRAM KRAM
Hej Fanny
Jag har följt din utveckling från brådmogen gymnasieelev till engagerad kollega och slutligen mogen student (en riktig sådan).
Jag kan inte ta på mig äran för din mentala resa men kan ändå inte låta bli att bli lite stolt över din personliga utveckling och ditt mod att våga ge dig av själv till andra sidan jorden.
Ha det gott och tänk på att vi avundas dig faktiskt i värmen också.
Hej Fanny,
Jag vet en som känner igen sig så väl i det du skriver. Jag fick ta del av exakt samma ångest från min Ida när hon var i Spanien på gymnasiet. Fast hon var säkert lite mer student-student än du är ;) Det kommer gå över och tiden går förmodligen alldeles för fort! Ha det bra därnere och njut! Och du - det är helt ok att vara nere emellanåt, bara man peppar upp sig för de mesta!! Kram!
