fannydownunder

I dag fick jag en riktig chock. Det var på min tutorial i Contemporary Australian Politics, läraren berättar att i Sverige är det förbjudet att slå barn. Folk i klassen gjorde spontana utlåtanden "What?" "Really?". Därefter följde en diskussion för och emot barnaga. Förvånansvärt många var för. Det sjukaste var en av tjejerna, som också läser socialt arbete, som gjorde ett kraftigt statement att man måste slå sina barn, det är en del av uppfostran. Hon har själv två barn som hon tillämpar detta på. Hur sjukt?! Hur kan en blivande socialarbetare sitta och säga att det är okej att slå barn? Detta är något som jag tar så för givet att jag aldrig riktigt har reflekterat över argument, det känns bara så... Så självklart. Hur ska man som förälder kunna rättfärdiga att det är okej att jag slår dig, men du får inte slå mig, eller dina syskon, eller dina klasskompisar. Är man tvungen att ta till våld så brister man någonstans i sin föräldrarroll. Man slår inte någon helt enkelt. Pacifisten inom mig kokade, medans den konflikträdda och trevliga svensken febrilt försökte samla sig, hitta argument och artigt försöka säga emot.

Jag är så himla tacksam för min egna barndom, uppväxt och uppfostran. Mina föräldrar har haft en så bra balans i allt de gjort och ja, gjort ett himla bra jobb helt enkelt.

Det är också intressant att ord kan ha så olika innebörd. Typ hemma är jag inte vänster, men här är jag typ kommunist, och även om vi i Sverige inte räknar exempelvis moderaterna som socialdemokrater, så räknas de typ som det här, de är typ bara lite mindre socialdemokrater än Sociademokraterna, eftersom hela vårat samhälle är genomsyrat av de idéerna, och det är intressant att se hur vi blir färgade av våra olika länder... Perspektiv.

För att gotta in mig lite extra i hur bra det är att vara svensk, slänger jag in lite bilder på observationer som jag gjort de senaste dagarna. En kavalkad av svensk finkultursom gjort succé här overseas...


Sprang på Stieg Larssons Milleniumtriologi en dag på snabbköpet.


Ser ni vem det här är? Jajjemen, det är rikets stolthet Joe Labero som är ute på stor turné. Här besöker han "Kerri Ann" (Australiens motsvarighet till Malou, Johanna!) i morgonsoffan på tv.


Gick förbi det här trevliga skyltfönstret i Torque. Är inte 100% säker på att det är svenskt, men med det där fyndiga namnet bör det med allra största sannolikhet vara det.

Nu är det läggdax!
God natt gott folk!