Fettisdagen!
Hurra, hurra, i dag är det semel-da’! Visst är det märkligt att man känner sig extra stolt som svensk över sina traditioner när man är utomlands. Jag är så okristen som man bara kan bli och skulle inte i min vildaste fantasi kunna tänka mig att fasta, men semla måste jag minsann ha!! Det är inte direkt så att de finns på vartenda café här, som de gör hemma, så det var bara att ställa sig och baka!! Själv blev jag riktigt nöjd med resultatet, inte lika goda som mammas, men fullt godkända!! Bjöd även mina house mates på lite genuin svensk tradition. Här får ni se en bild på de vackra skapelserna. Jag gjorde en extra som jag ska göra hetvägg av i morgon.
Hur många semlor har ni ätit idag?
Från ett ämne till ett annat. Mina armar. Mina armar var en gång starka. Det är de inte längre. Jag var vid det där utomhusgymmet idag igen. Det var fullt med muskliga typer där. Men i dag gjorde jag ett försök till någon slags "träning". Det gick dåååligt. Alltså jag är så svag att jag inte ens orkar ta mig upp till startpositionen på flera av övningarna. Hemsk känsla att bara hänga och dingla en stund i armgången tills man inser att nej, jag kommer verkligen inte kunna förflytta mig, alls. Det kändes som att alla de muskliga typerna stod och skrattade åt mig lite längre bort. Jag skrattade också, vad annat kunde jag göra. Ja, ja, jag tränar ju för att bli starkare, om jag redan var stark hade jag inte behövt träna. Så jag hängde och dinglade lite i diverse redskap och hoppas på att mina armar kan hitta tillbaka till sina fornstora dagar.
OBS! BILDEN ÄR ETT FOTOMONTAGE!
