Nedräkning pågår...
Hej på er!
Livet här löper på i vanlig ordning. Just nu är jag mitt upp i alla 'paper' and 'essey', massa inlämningsuppgifter med andra ord. Har fått tillbaka de flesta inlämningarna från förra rundan, och det har gått riktigt bra. Jag är så himla stolt över mig själv. Så stolt så att den där lilla gnuttan svensk jantelag som finns kvar i mig riktigt kokar av ilska. Haha! Nä, men jag får faktiskt vara stolt. Det har jag fan förtjänat.
Hemlängtan blir värre för var dag som går, men i stället för att gråta har den övergått till att räkna dagar. Räkna dagar har blivit en utmärkt coopingstrategi genom att jag sätter ett "bara" framför antalet dagar. I dag är det till exempel bara 14 dagar till min lilla solsemester och bara 22 dagar tills jag åker hem. Det är helt sjukt att jag varit hemifrån i 4 månader! Så 3 veckor till ska jag nog stå ut, men jösses, ni kan inte ana vad jag längtar efter alla er där hemma! David, min familj, alla vänner, min lilla kisse. Det känns väldigt lockande att leva med någon som skjöljer av och kramar ur disksvamp och diskborste efter sig. Jag längtar efter skogen, röttle, vättern. Bara hänga med folk man älskar. Grilla. Matrialisten inom mig längtar också efter alla grejer, typ stavmixer (dying for smootie!) alla kläder (dying for nåt annat än $10 fleecetröja från lågpriskedjan Big W), min säng, min soffa, mina ögonskuggor, svensk tv ja... You get it.
I förrgår hände förresten något mycket underligt. Jag drack två koppar kaffe inom loppet av två timmar. Jag som aldrig ens har druckit EN kopp kaffe. Inte ens en halv. Det sjuka är att jag blev sugen. JAG blev sugen på kaffe. Hur märkligt är inte det? Nåväl, jag hade ju inget att förlora, så jag köpte en kopp bryggkaffe. Hällde i mig den, och blev förvånad över dess mjäkiga smak. En stund senare bestämde jag mig för att avancera, köpte en dubbel espresso. Den var det bättre krut i. Blev hög på koffein och skakade hela eftermiddagen och slutförde en inlämningsuppgift.
Vi hörs (och ses om 23 dagar, oooooopa!).
Livet här löper på i vanlig ordning. Just nu är jag mitt upp i alla 'paper' and 'essey', massa inlämningsuppgifter med andra ord. Har fått tillbaka de flesta inlämningarna från förra rundan, och det har gått riktigt bra. Jag är så himla stolt över mig själv. Så stolt så att den där lilla gnuttan svensk jantelag som finns kvar i mig riktigt kokar av ilska. Haha! Nä, men jag får faktiskt vara stolt. Det har jag fan förtjänat.
Hemlängtan blir värre för var dag som går, men i stället för att gråta har den övergått till att räkna dagar. Räkna dagar har blivit en utmärkt coopingstrategi genom att jag sätter ett "bara" framför antalet dagar. I dag är det till exempel bara 14 dagar till min lilla solsemester och bara 22 dagar tills jag åker hem. Det är helt sjukt att jag varit hemifrån i 4 månader! Så 3 veckor till ska jag nog stå ut, men jösses, ni kan inte ana vad jag längtar efter alla er där hemma! David, min familj, alla vänner, min lilla kisse. Det känns väldigt lockande att leva med någon som skjöljer av och kramar ur disksvamp och diskborste efter sig. Jag längtar efter skogen, röttle, vättern. Bara hänga med folk man älskar. Grilla. Matrialisten inom mig längtar också efter alla grejer, typ stavmixer (dying for smootie!) alla kläder (dying for nåt annat än $10 fleecetröja från lågpriskedjan Big W), min säng, min soffa, mina ögonskuggor, svensk tv ja... You get it.
I förrgår hände förresten något mycket underligt. Jag drack två koppar kaffe inom loppet av två timmar. Jag som aldrig ens har druckit EN kopp kaffe. Inte ens en halv. Det sjuka är att jag blev sugen. JAG blev sugen på kaffe. Hur märkligt är inte det? Nåväl, jag hade ju inget att förlora, så jag köpte en kopp bryggkaffe. Hällde i mig den, och blev förvånad över dess mjäkiga smak. En stund senare bestämde jag mig för att avancera, köpte en dubbel espresso. Den var det bättre krut i. Blev hög på koffein och skakade hela eftermiddagen och slutförde en inlämningsuppgift.
Vi hörs (och ses om 23 dagar, oooooopa!).
Kommentarer
Trackback
